Mossbröderna
Jag är överallt där du är. Jag är vägarna och gatorna, väggarna i gränderna. Jag klipper av ljusstrålarna under lampan när du släcker om natten. Jag växlar om till rött när du närmar dig i din bil. Jag är allt som är automatiskt. Jag är allt som kräver, allt som kväver. Jag öppnar himlen, jag stänger den. Jag är tre mynt i din bakficka, jag minns hur och när jag hamnade där. Jag är fåtöljen i vilken besluten tas. Jag är mittstrecken, jag är avkrokarna. Jag tar bort färgen från drömmarna. Jag är huset som tittar in i ditt. Jag rinner ur din penna. Jag skrämmer dina barn så de älskar dig mer. Jag håller ut en hand till tanten vid övergångsstället. Jag drar tillbaka den. Jag uppvaktar din fru. Jag håller sadeln när du gör dig beredd. Jag är havet som drar åt sig svansen genom stan.
